Aktivitets dagen!
Måndagen den 28/12 2009
Hej allihoppa! Hoppas att allt är bra med er där hemma i kylan, själv försöker jag ta vara på sista tiden här i Chile 2009, och om jag kunde skulle jag ta med mig solen hem till Sverige!=)
Idag hade jag "Aktivitetsdagen" med barnen! Jag började med pojkarna, klockan 10 hämtade jag upp dem tillsammans med min syster Jenny och hennes vän Nina och tillasammans med en "Syster"(en av kvinnorna som tar hand om pojkarna) tog vi alla de 13 pojkarna som befann sig på barnhemmet idag Dem resterande hade inte kommit tillbaka från julhelgen som dem tillbringat med sina anhöriga.
Nu var vi 4 vuxna och 13 barn, "systern" delade upp barnen på oss fyra. Jag trodde att det skulle urarta i kaos när vi skulle ta en oss in till stan i Valparaíso med buss helt kommunalt, hehe men icke! Dem uppförde sig på ett lysande sätt! Väl där fick alla barnen en dricka och popcorn! Hel nöjda var dem! Bion var bra och den hette "sago prinsessan och paddan" tror jag om jag har översatt titeln rätt=)
Väl påväg hem från bion var jag, Jenny och Nina tvugna att hoppa av tidigare, pojkarna skulle vidare till skolan för att äta, så dem blev lite chockade när de insåg att vi var tvugna att stiga av utan att kunna säga hejdå på ett bra sätt. Så imorgon bitti bestämde jag med dem, att jag skulle titta förbi med Jenny och Nina, för att lämna lite saker från insamlingen, och för att säga hejdå ordentligt!
Klockan 15:00 var jag påväg till flickorna, med mig hade jag Jenny och Nina. Vi skulle pärla tillsammans med flickorna, samt bjuda på fika. Alla flickorn fick pärla ett varsitt halsband och två armband, flickorna blev väldigt ivriga och tyckte att pärlorna var fina. Dock blev dem lite rastlösa efter ett tag så vi beslutade oss för att fika.
Det blev massa pärlor över, som vi lämnade kvar på barnhemmet så att dem kan pärla vid ett senare tillfälle.
Flickorna var nöjda med aktivitetsdagen och tackade så mycket.
Tisdagen den 29/12 2009
Eftersom att vi igår inte hann säga hejdå till pojkarna hade vi sagt att vi skulle komma idag. Så vi tog med oss lite fika och de resterande kläderna från insamlingen.
När vi kom satt alla barnen och kollade på film, men när dem såg oss sprang dem snabbt fram och började hälsa.
Dem kände igen oss från igår och de verkade glada för att vi kommit tillbaka. Vi delade ut fikat och gav de resterande kläderna till föreståndaren, båda verkade mycket nöjda.
Den här "resan" har varit som en berg och dalbana. Från början kände jag inte de människor jag skulle hjäpa. Jag visste att dem fanns där, och att dem kunde behöva lite hjälp. Dem visste inte att jag existerade, att jag hade tänkt på dem, att jag fick andra att tänka på dem. Att jag fick upp folks ögon, och att alla ni var villiga att samarbeta.
DEM VISSTE INGENTING, men när jag berättade för dom om OSS kunde jag se hur deras ögon lyste upp. Hur tacksamma dem faktiskt var för att jag besökte dem inte bara en gång som de andra flesta gör. Utan att vi först hälsade på för att bara lära känna varandra och barnen. Därefter en annan dag ha en aktivitet med barnen, och sedan avsluta allt med en träff till för att säga hejdå.
"systrarna" sa : Det finns inga ord för hur tacksamma vi är för att ni kom, inte bara jag utan barnen alla här på barnhemmet är TACKSAMMA, hon kunde inte sluta säga ordet tack. Att säga hejdå var nog den jobbigaste biten för mig, det blev lite tårar inget jag förväntat mig, men det var så känsloladdat...
Jag hade fått tagit del av en verksamhet som jobbar för barns "rätt" till ett bra liv. Vad med kan jag begära, dem var nöjda och då blir jag nöjd. Eller glad kanske jag ska säga glad över att veta att jag, Men inte bara jag utan ni också har gjort det lite lättare för ganska många. Dem var 40 barn tillsammans, Många bäckar små. Men också av att veta att dem alltid kommer minnas det vi tillsammans gjort. Det här var inte bara ett projektarbete, det var en livsupplevelse för mig. Jag är glad över att jag fick vara med om det här.
Att från början veta hemma i Sverige att det var föräldralösa barn fick mig att grubbla över en massa tankar, om varför och hur... Men sen när jag väl besökte barnhemmen och där personligen prata med "systrarna". Där dem berättade att barnen inte bara var föräldralösa utan också blivit brutalt illa behandlade! Gjorde mig Förbannad och ledsen. Jag har aldrig känt mig så maktlös. Som jag skrev i ett tidigare inlägg kan jag inte ändra på det förflutna, om jag kunde det så... Men jag fick blicka framåt för att hjälpa barnen på andra sätt. Jag tog dem med på bio, en upplevelse som dem nog kommer minnas länge, jag pärlade armband med dem, fikade med dem, och för deras "skolframtid" köpte jag skoluniformer och ett par varsina nya skor för pengarna jag samlat in. Jag gav dem kläder, vi skänkte.
Från att börja med en idé och faktiskt kunna avsluta den på ett bra sätt, får mig att inse att ingenting är omöjligt! Med bara viljan kan man mycket, men man måste jobba hårt för det. Det tycker jag att vi gjort!
Jag minns första mötet med barnen då dom kom fram nyfikna, som vilka barn som helst. Vissa kröp upp i famnen på en, det var mycket krama och känna från deras håll. Självklart kunde man inte låta bli att kramas tillbaka.
Jag kommer att ta med mig många saker från den här resan! Men något jag framförallt fick med mig här ifrån är att: inte ta någon eller något för givet, varken materiella ting eller de människor man har runt omkring sig. Man ska uppskatta det lilla/stor man har. Och man ska ta hand om det väl. Men framförallt att veta att man måste kämpa här i livet för att få det man vill ha. Att man inte får någonting gratis. och om man får det, ja uppskatta det då och ta hand om det väl!!!
Att ha fått träffa alla de här människorna (från barnhemmet), som har hoppet kvar för dessa barn, vars föräldrar och familj tappade hoppet på vägen.. Fick mig att känna mig lyckligt lottad. "systrarna" hade hittat en mening med livet, och tro mig det var inte den lilla lön dem får för att arbeta hos barnen, DET ÄR FÖR ATT DEM BRINNER FÖR EN SAK, BARNENS RÄTT TILL En ny chans i LIVET. , att vilja vara med och hjälpa till med det lilla jag kan.
Det är aldrig barnens fel för att dem blivit behandlade på ett hemskt sätt. Att det finns människor som bryr sig om dem, och visar dem att det finns ett ljus för dem till en ny chans i livet. Jag vet att barnen när dem bli vuxna kommer att vara tacksamma för att det fanns människor som brydde sig om dem när deras anhöriga inte gjorde det.
Jag har fått uppleva, glädje, tårar, aggressioner, maktlöshet. Men framförallt tacksamhet, tacksam för att jag fått vara med om det här, tacksam för att dem visat mig välkommen, öppet och helhjärtat! Denna resa som jag sa har varit som en berg och dalbana! - dem fick mig att bli inspererad av dom!
Med det här vill jag säga tack, tacka er för att jag fick vara med om det här, för mig är det stort. Jag vill även tacka min faster som hjälp till här i Chile och min syster Jenny och Nina som varit Med och hjälpt till stort!
Jag ska hälsa ifrån "systrarna" : Det finns inget ord för hur tacksamma vi är, att ni såg oss, att ni ser oss. Inte bara jag utan barnen alla här på barnhemmet är TACKSAMMA, hon kunde inte sluta säga ordet tack.
Imorgon åker jag med planet hem till Sverige, för att fira in det nya året, men med mig till år 2010 ska jag alltid minnas år 2009!
Jag kommer i fortsättning att skriva i den här bloggen om hur det går med allt. Jag kommer att Meddela när barnen fått sina skoluniformer. Så JA man kan fortfarande följa mig här och se hur hela projektarbetet avslutas.
Jag skriver när jag fått ny information!
Bilder kommer om några dagar då jag har hunnit landat hemma hos min kära famlij. Det blir nog ett bild kollage från hela resans gång!
Gott nytt år på er!
Kram /Kassandra
Hej!
Imorgon händer det grejer! Det är nämligen min aktivitets dag med barnen!
Jag ska nämglingen göra aktiviteter med dem! Först på morgonen ska jag ta med pojkarna till Bio, och på eftermiddagen ska jag besöka flickornas barnhem. Där vi kommer att pärla halsband och armband plus fika tillsammans! Det blir en spännande dag som jag ser fram emot! Försöker att Skriva imorgon kväll, när jag får tid.
/Kassandra.
God Jul.
Det blir med andra ord en "ovanlig" jul för mig, i värmen jag som är van med kyla hemma i Sverige. Jag vill ha snö på julafton, men att variera är vell inga fel=).
Julen för mig är att äta god mat, att alla samlas och bara myser av varandras sällskap, och faktiskt känna sig lyckligt lottad för det lilla/stora man har, att inte ta varandra, nära och kära förgivet att älska dem och inte bara visa det just på denna dag. För det är faktiskt så, har man släkt man inte träffar någon annan dag på året förutom denna dag som julafton, ska man njuta av varandras sällskap!
Det finns andra som har en ännu ovanligare jul gemfört med den du kanske har, då menar jag de människor som finns runt om i världen, där de kanske inte har möjlighet att fira jul. Eller att dem firar, men firar med det lilla dom har.
Det känns som om vi ibland glömmer bort vad julen är till för. Jag att i bussen på väg hem till min bostad här i Chile igår, då det var en man som var utklädd till en clown. Han pratade om att det är för många människor på jorden som glömmer bort vad jul handlar om, att det vi tänker på är julklappar, julklappar och återigen julklappar.
Att vi över Öser varandra med julklappar. Han verkade inte värst religös, men han sa också att det självklart finns människor som "vet varför" man firar jul, om man är religös så friar man jul av andra skäl än just "det", julklappar. Han gav nog alla som satt där inne i bussen en tankeställare. Han berättade att när han var en liten pojke, var hans familj fattig, att det märktes när det var jul att man firade med familjen, just för att man tycker om varandra och att man vill visa det också och att dem gjorde det av religösa skäl också, inte för "julklappar".
I hans julklappar låg det oftast en penna ett sudigumm och ett block. Ja det var till hans kommna år i skolan.
Det är inga fel med julklappar men den mängd vi nu konsumerar är vell kanske inte okej. Kan jag tycka.
För honom handlar julen om Kärlek. Jag är inte religös på något sätt, har jag nära och kära som älskar mig för den jag är, så som jag älskar dom, så behöver jag inte någon religon. Man kan säga att Kärlek är min religon. Jag är med andra ord Tacksam för det jag just har, och jag tror att någonstans inom majoriteten av oss människor är man just det, eller är det iallafall det just idag...
Det är inte långt till Nyår, och då börjar snart ett nytt kapitel, ett ny start på ett nytt år, 2010!
Att tänka tillbaka på sitt år som varit, att reflektera, att man kanske förlorat en vän, fått nya, att en nära gått bort, att man hade riktigt rolig sommar, att man riktigt unnade sig på sin semester om man nu tog någon semester.. När man alla gånger stressat, när man alla gånger bråkat med sin bäste vän om helt ovesentliga saker. När man istället kunde varit glada, men det kanske för varandra närmre när "bråket" är över. När man alla gånger sagt någonting dumt, något snäll till någon.
Eller att man hade en helvetes period i sitt liv när ens föräldrar skilde sig, kanske blev det till det bättre, kanske inte. Eller att man hade ett helt underbart år.
Allting vi gör påverkar oss själva och andra runt om oss, varje val vi gör kanske ändrar en situation rejällt eller ingenting alls. Men att veta varför man gör de val man gör och kanske lära sig av dem till de nästa val man gör, eftersom att vi gör många val om dagen. Tänk då hur många val vi gör på ett år...
Att bara för att det blir ett nytt år, ett nytt kapitel, med nyårslöften INTE glömma det som varit, att ta med det bästa till det nya året, att ta med sig de lärdomar man fått av 2009! Och vilja ha ett bättre år 2010, självklart ska man blicka frammåt, men aldrig glömma bort de saker som skett under 2009, Eftersom att det som sker i våra liv formar oss också. Att aldrig ta något eller någon förgivet det är så lätt att tänka så nu när julen kommer, men att också komma ihåg det hela året runt.
Och med det vill jag Önska er en God Jul! Och njut av de timmar på året som vi faktiskt samlas för att kan unna oss själv och varandra! - kom ihåg vi kan göra det året om.
Tack för all stöd, kul att det är så många som följer mig här i Chile, och god jul på er!
Nu ska jag gå och umgås med min familj här i Chile, jag hör av mig.
/Kassandra.
Hej, julafton imorgon!
Hejsan! Hoppas att allt är bra med er, själv mår jag bara bra. Imorgon är det julafton, jag kan tänka mig den stress ni haft i all julhandel, själv har jag letat skoluniformer samt skor till alla de 40 härligt söta barnen. Jag har tagit hjälp av min faster och nu verkar det som att vi har fått napp, vilket är jätte roligt=). Problemet blev bara om man nu ser det som ett problem, att "skräddaren" inte hade så många skoluniformer klara när jag gjorde min beställning, och dem hinner inte att bli klara innan jag åker hem plus att han har mycket nu runt jul och nyår. Min faster kommer att medverka när kläderna är klara och se till att barnen får dem, samt dokumentera med bilder till mig.
Igår åkte jag till Santiago, mycket fin stad, där jag köpte pärlor till aktivitetsdagen med flickorna. Jag köpte blåa, rosa och genomskinliga kristallpärlor men också pärlor med bokstäver på så barnen kan pärla sitt namn.
som ni ser fanns det en hel del att välja bland.
Men dessa fick det bli!
Hör av mig snart igen. God jul på er alla, och tack för all hjälp och stöd!
/Kassandra.
Hej Sverige!
I torsdags besökte jag flickornas barnhem, där föreståndaren tog emot oss och förklarade barnens situation lite närmare. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg är inte alla flickorna föräldrarlösa dock kommer dem flesta flickorna från familjer där dem blivit sexuellt utnyttjade. I familjerna förekommer det också droger, alkohol och misshandel. Detta för mig var väldigt upprörande att höra, 18 av dem 20 flickor jag nu stod och tittade på hade på ett eller ett annat sätt blivit utnyttjade. Även om många av flickorna har en familj så är barnhemmet fortfarande en bättre och tryggare plats för dem att bo på.
Ett av barnhemmets mål är att skapa en så "normal" vardag som möjligt.
Hemma i Sverige kunde man höra ibland att det finns barn runt om i världen som far illa ut, att dem blir kliddnappade, misshandlade, sexueltutnyttjade osv. Men dem "berättelserna" kan man inte riktigt ta på. Man kan försöka sätta sig in i deras situationer men närmare än så kommer man inte, när föreståndaren berättade allt blev allt "så verkligt" det var så nära att jag nästan kunde ta på det, det gör mig frustrerad och förbannad att jag inte kan "ta bort" allt det onda som hänt, inte nog med att dem flesta av flickorna är föräldrarlösa, dem har också blivit behandlade på ett hemskt sätt! För mig är det svårt att förstå hur man kan behandla en annan person på det sättet.
Föreståndaren var tacksam för kläderna dem fått och för skoluniformena som dem kommer att få. Vi bestämde tillsammans att göra en pyssel aktivitet med barnen där vi ska pärla halsband och armband.
Här är bilder från dagen hos flickorna.
Idag, fredag, har jag varit på pojkarnas barnhem som ligger några kvarter ifrån flickornas. Skillnaden mellan barnhemmen är att pojkarnas barnhem är permanent. Undantaget är Julafton då vissa barn får fira den med sina familjer, dock blir det oftast inte av. Jag fick inte pojkarnas situation förklarad, föreståndaren sa bara att det fanns liknande problem som hos flickorna. Standarden var ungefär likadan som hos flickorna, så min första tanke var, förutom skoluniformerna att också för dom hitta någonting att sysselsätta sig med. Men till att börja ska jag bjuda dem på bio! Föreståndaren berättade att pojkarna tycker om att göra saker utanför barnhemmet, så bio blev ett perfekt alternativ. Också Pojkarnas föreståndare blev glad och tacksam för alla kläder och skor dem fick! Med mig därifrån fick jag ett "kvitto" på vad jag hade lämnat.
Här är bilderna från idag, besöket hos pojkarna.
Jag hör av mig snarast. /kassandra
HEJ.
Hej, hoppas att allt är bra med er och att ni fått lite snö nu till julen!
Imorgon ska jag åka till Flickornas barnhem, jag ska lämna över kläderna som ni skänkt. Jag frågade kvinnan som tar hand om barnen om man fick fotografera, vilket var förbjudet och det är för barnens säkerhet! Däremot ska jag fråga om jag får ta kort tillsammans med kvinnorna som jobbar där, och kanske på rummen där flickorna bor. Får se hur dagen slutar imorgon. Ska även be om flickornas storlekar till skoluniformena när jag ändå är där.
På fredag morgon ska jag till pojkarnas barnhem, tror inte att jag får fotografera barnen där heller.
Jag skriver mer imorgon om hur dagen gick hos flickorna!
/kassandra
Hej Sverige.
Vistelsen på barnhemmet var lite annorlunda än vad jag tänkt mig, det är ett barnhem för både föräldrarlösa barn och barn från famlijer som inte har det lätt hemma. Vissa familjer är så fattiga att dom inte har råd att försörja sina barn, och därför väljer som att lämna bort barnen till det här barnhemmet tills att familjerna har "kommit tillrätta" vilket kan ta allt från månader, år.
Mitt helhetsinryck är att dessa barn även om de inte lider av svält, behöver något som gör deras tillvaro bättre. Jag kan inte ändra på deras tillvaro i deras hem, men på barnhemmet ska jag försöka se till att det blir något bra, så att dem får sin vardag lite ljusare.
Under dessa månader (december, januari) finns det fler folk som hjälper olika barnhem på ett eller ett annat sätt, gör aktiviteter med barnen osv.
Men I mars månad "lider" många familjer ekonomiskt. De behöver bland annat skoluniformer, i Chile har alla barn skoluniformer i skolan. Jag tänke för pengarna använda det till att inskaffa nya skoluniformer, ska nu under de närmsta dagarna ta reda på hur jag kan få tag i dessa. Blir det pengar över vilket jag kan tänka mig att det blir, ska jag kolla vilka möjligheter det finns att inskaffa något till deras bakgård. Flickorna hade inte mycket att roa sig med på barnhemmets baksida. Dem verkade så rastlösa, dem har ju varandra, men det behövs något mer där dem kan fördriva sin tid.
Jag känner att det är viktigare att göra något större och där dem kan få mer nytta för pengarna, än att köpa en massa leksaker, skoluniformer är också en bra julklapp, jag tror att de flesta skulle hålla med mig.
Ska till barnhemmet imorgonbitti, min tanke är då att ge dem kläderna som ni skänkt.
Hör av mig snarast.
/kassandra.
Äntligen, Chile.
Dagen idag bestod av att träffa lite släkt, och hämta sig efter den långa resan, sömn är något som man behöver ta igen efter 15 timmars sittande i en flygstol. Så det är precis vad jag ska göra snart.
Men imorgon börjar "allvaret". Ska besöka barnhemmet imorgon, presentera mig själv, dem vet inte riktigt vad det är jag ska göra för dem, eller vad "vi" som sammarbetat tillsammans ska göra för dem! Det blir en dag att se fram emot! Så imorgon berättar jag hur allting gått, ska försöka fota så mycket som möjligt, för att ni ska få en bättre bild av hur min dag sett ut. Jag vet dock inte ännu om jag får tillåtelse att fotografera, men det märker vi imorgon.
Något att som kan vara bra att veta är att det är ca 4 timmars skillnad i tid, mellan Sverige och Chile, så är klockan 16.00 i SVERIGE, så är den 12.00 HÄR I CHILE.
-sådär såg det ut i morse när jag skulle åka till Arlanda.
Se allting kom med, skönt med en "problem fri" resa=)Jag vill tacka alla som hittills har hjälpt mig på ett eller ett annat sätt att göra denna "resa" möjlig för dessa barn. Utan alla tillsammans hade det varit Svårt...
Insamlingskassan har nu ökat enormt TACK!
Jag hör av mig när jag har något nytt att meddela! /kassandra
tidigt på morgonen.
Läste tidningen i morse, hoppas att många andra gjorde det också, så kanske fler människor får upp ögonen, kanske vill bidra. =)
skriver när jag får tillgång till det. Tack för allt!
byebye Sverige. - Hello Chile. here we come!
/Kassandra.
Fullt upp med packning...
Nu är man fullt upp med all packningen, och jag hoppas och ber att jag får med mig allt! Med det ska nog gå=)
Händelser idag då, fick ännu fler påsar med kläder ifrån elever på skolan, och det tackar vi för=).
Fick även in pengar idag också, det går fortfarande bra att sätta in pengar på kontot. Nu är det inte långt kvar... har precis packat klart, och klockan är 23.20. Tyvärr fick jag inte med mig allt, men det var inte mycket som gick till "spillo" och de kläder som inte kom med är dom i de mindre storlekarna, men Lugn! jag tänkte att de fortfarande kunde göra stor nytt i en organisation som Röda korset.. och så får det nog bli.
Men jag vill tacka alla som varit med och påverkat detta på något sätt! Det har änså länge varit kul, men samtidigt stressigt att få alla pusselbitar på plats nu in i det sista. Jag lyckades fylla min stora resväska med alla barnens kläder på 23kg och mina egna kläder packade jag i handbagaget på ungefär 7kg. plus att en del av kläderna hamnar i min syster och hennes väns resväskor.
Är dock väldigt spänd och stressad inför resan, det ska bli intressant och se hur allting slutar. Vet inte än vilken dag jag kommer att träffa barnen för första gången. Men det återstår att se. En dag i taget.
Idag blev det också en interljuv med NA som kommer att vara med i morgondagens tidning! Det är ett repotage om mitt projektarbete, och för att folk ska se vad jag och ni gör. och kanske också vilja var delaktiga.
Jag Landar i Chile på torsdagen klockan 09.30 lokaltid. Får se när jag får tillgång att skriva här i bloggen. Men det ska nog inte vara några problem till internet.
hör av mig så fort jag kan! /kassandra
Packning på G!
Har nu sorterat upp kläderna i "kategorier" som Tjej/Kill för att lättare kunna se vad som skänkts idag.
Det var kul att gå igenom de ni skänkt. kläderna jag fått in i dag kommer dels från vänner och lärare från skolan. Det fanns en massa olilka saker som:
Jenas
T-shirts
Tjock Tröjor
Skjortor
Skor
Badkläder
Kalsonger
Linnen
Klänningar
Hårband
Toffsar
Diadem
Smycken
Rosetter/sidenband till håret
Tandborstar (självklart oanvända)
Små tandkrämstubar
Barn oljor
Handkräm
GoseDjur
Och även plagg och smycken till Kvinnorna som har hand om barnen.
Här är det bilder från dagen.
Kill kläder.
Tjej kläder.
nästan packat klart..
nu ska jag fortsätta med det sista.. Har inte ens tänkt hur jag ska få plats med mina egna kläder, men det är ett mindre problem. /Kassandra
"insamlings dag"
kom hem med två svarta säckar, med kläder från min skola, och vänner. nu ska jag Börja packa ner dessa kläder i Resväskan! Nu har även "insamlingskassan" ökat till 7990kr! Det är sjukt hur det hela tiden stiger, och mer kommer det vet jag=).
skriver senare. (Tack) /Kassandra.
Insamling på gång!
Jag ska snart börja gå runt i skolan och samla in kläder och pengar, som både elever och lärare har skänkt!
Tack till er som ställer upp och sammarbetar, mer info om hur dagen har gått skriver jag ikväll.
/kassandra.
det ökar!
Insamlingskassan har nu stigit till 6040kr!, hör av mig när det dyker upp något nytt, ´-sprider du det här projektet runt till bekantas bekanta, så hjälper till du jätte mycket! "många bäckar små" var det inte så det hette?=)
/kassandra.
Tillbaka!
Hej, alla generösa vänner!=) Jag är nu hemma igen, har redan hunnit ringa några samtal till, och jag fick en grymt trevlig överraskning när jag kom hem! "Insamlingskassan" ligger på 5640kr! och det verkligen en stor förändring bara på en vecka! Har även fått kläder till insamlingen nu =)
Det är verkligen inte långt kvar! jag försöker nu in i det sista med att få in så mycket av varje! Det är grymt kul när man märker att så många vill vara med och sammarbeta! Jag vill också tacka alla som hittills bidragit med något! TACK!
nu är det 5 Dagar kvar innan "vi" beger oss av till Sydamerika. - Chile.
/kassandra.
hej.
jag mar bra, sol traning och varme! jag vill tacka dem som har satt in pengar pa kontot, det varmer mig nar jag marker att folk faktiskt bryr sig! men tyvarr ha "ni" som hittills suttit in pengar, inte skrivit erat namn, ser ni det har och ar medvetna om att ni suttit in pengar pa kontot, skriv erat namn da har i blogg, pa "kommentera knappen" ! jag behover era namn=).
nu ligger "insamlingskassan" pa 1200 kronor! tack!- hoppas att summan vaxer tills att jag ar tillbaka till sverige, jag kommer hem pa Lordag, da jag kommer att fortsatta med min insamling av klader, Tusen Tack!
sag en hemsk sak idag, ett foto pa en forsvunnen pojke, troligtvis kidnappad, det ar vhemskt nar man ser sadant, och jag vill upplysa om att det sker omkrin 7000 kidnapningar i bland annat Mexico men samtid overallt i varlden, ungefar 1 kidnappning i minuten sker i varlden, det ar hemst att saga dte men det ar sant! , hall koll pa era smattingar, varlden ar laskig dar ute!
skot om er, jag hor av mig sa fort jag far tillfalle till det! /kassandra
